Överst  |  Aktuellt  |  Fakta  |  Böcker/Texter  |  Länkar  |  Beställ
« »
Mobilappar kommer och går, brustna hjärtan består

Har inte använt den här bloggen på en miljon år. Men nu ska jag publicera saker.
Här är en krönika från Skånetidningarna.

– Hej, sa kvinnan i telefon. Jag ringer till dig för du är man, jag hoppas att det stämmer fortfarande?
År 2015 känns frågan om kön som en kuggfråga. Och samtiden är ett tåg som inte stannar vid min station.

I vanliga fall brukar försäljarna fråga om det är Ol-le Gun-nar de talar med. Långsamt och stolpigt uttalat eftersom de läser från en skärm. Nu gällde alltså frågan om jag fortfarande var man.
– Ja, sa jag. Så vitt jag vet.
– Vi ringer till er män för vi vet att ni är intresserade av er hälsa, sa kvinnan.
Jag kallar henne kvinnan utan att ha frågat. Flera av mina elever skulle tycka att det är oförskämt, men mer om det senare.
– Det är ju så att testosteronhalten hos män mellan 40 och 50 sjunker med ungefär tjugo procent och testosteron är ju det som bygger upp sexlust, potens och muskler, sa kvinnan.
En googling på testosteron ger en något mer komplicerad förklaring. Bland annat kan man läsa att testosteron ökar håravfall, statusmedvetande, stress och aggression. Speciellt aggressivt kan det bli i kombination med låga halter av serotonin. Allt låter som beskrivning av mig: en deprimerad, paranoid, förbannat arg och lättkränkt man med håret i fritt fall. Det minskar hos män med många barn. Själv har jag ett.
Kvinnan i telefonen ville sälja ett kosttillskott.
Är det så här kvinnor känner sig? tänkte jag. När de utsätts för kampanjer för skit som ska få dem att behålla sin ungdom?
– Nej tack, sa jag. Jag är både stark och potent så det räcker.
I veckan läste jag annars i DN att vi har mindre sex nuförtiden. Antalet ligg per capita har minskat. Potensen svajar och samlaget har förlorat i status. Och måste det liggas kan en partner fixas snabbt via en app i mobilen. Den förhoppningsfulle skribenten tänkte att om nu sex inte är så prestigefyllt, så kanske dagens unga vänstermänniskor intresserar sig mer för att förändra världen istället för att bara tävla om vem som säger flest marxistiska floskler i syfte att få ligga, som 68-vänstern gjorde.
Fattar du? Nej, inte jag heller.
Jag tror att folk kommer vara folk. Och när batterierna tar slut finns nog både sexlusten, längtan, kärleken och svartsjukan kvar. Mobilappar kommer och går men brustna hjärtan består.
Men det var ju det där med manlighet.
När jag var barn hade jag en kompis. Cia hette hon. Det var på 70-80-talet då flickor hade långt hår. Cia hade kort så alla vuxna trodde att vi var bröder. Det var nog jobbigt för henne, men vi umgicks jämnt och jämlikt, förutom att Cia var lite smartare och bättre på nästan allt. Killar i min egen ålder orkade jag inte med eftersom killar är tämligen dumma i huvudet. Speciellt i min ålder. Så jag lydde lärarna: jag gjorde som flickorna. Det gav inga coolhetspoäng men det gav bra betyg.
Det jag vill komma fram till är att jag i hela mitt liv trott att kvinnor och män är lika mycket värda och lika bra och om alla bara tänkte till skulle de komma fram till samma ståndpunkt som jag i frågan om manligt och kvinnligt. Jag står vid tänkandets slutstation. Trodde jag.
Så är det inte.
Tiden är ett tåg som lämnat min station för länge sen.
Bland eleverna på min skrivkurs är det lite fult att anta att någon har ett visst kön. När vi skriver texter finns det de som inte ens vill definiera vilket kön deras fiktiva karaktärer har. Det är upp till dem, att bestämma, säger de. Och förresten spelar det väl ingen roll vilket kön de har?
Och där står jag och säger: JO! Det är ju du som skapar karaktären. Du måste veta. Hur ska du annars kunna veta vilka drivkrafter de har och hur de ska agera i olika situationer?
Då skruvar somliga på sig. Man, kvinna, trans, hetero, homo, bi et cetera, det är flytande. Sexualdrift är ointressant.
Nej, nej. Stopp, ni tänker fel, vill jag säga.
Och det är då, just då, som jag förstår: Detta är att blir gammal. Att upptäcka att samtiden för länge sedan passerat. Att jag är ett fossil, en dinosaurie, en Ulf Lundell.
Och när man inser det så är det kanske bara bra att testosteronet sjunker. Annars blir man väl galen.

Skrivet Friday, October 2nd, 2015 klockan 8:33 am och handlar om allt möjligt. Du kan följa svar på inlägget via RSS 2.0. Du kan svara, eller lämna en trackback till din egen sida.

Skriv med kärlek