Överst  |  Aktuellt  |  Fakta  |  Böcker/Texter  |  Länkar  |  Beställ
« »
Välkommen till Sverige

Björn Söder säger att de fem nationella minoriteterna är välkomna att bo i Sverige. Trots att de inte tillhör den svenska nationen, det svenska folket. Varför säger han det?

Rasister och hatare säger ibland “Välkommen till Sverige” till människor med nÃ¥gon form av invandrarbakgrund som de vill skada eller hota. Ett sätt att visa sitt avsky utan att trampa över gränsen för det otillÃ¥tna. De kan inte säga: “Dra Ã¥t helvete din jävla svartskalle”, som de vill säga. Istället slänger de ur sig “Välkommen till Sverige”. Men alla vet att de menar: “Du hör inte hit.”

Och även om Björn Söder tror pÃ¥ att samer, romer judar, finnar och tornedalingar ska ges samma rättigheter sÃ¥ skickar hans ord tydliga signaler. För det första till de utpekade: “Ni är inte vi. Ni är inte Sverige. Er identitet räcker inte för att ni ska räknas till vÃ¥r gemenskap.” För det andra till hans fans: “Det är okej att se ner pÃ¥ judar, samer och romer. De är inte en del av vÃ¥r gemenskap. De tillhör inte folket Sverige. Din rasism och ditt förakt är okej.”

De tillhör inte nationen Sverige. Deras medborgarskap är bara en fråga om ord i ett pass. Inget mer.

Detta sliter sönder mig. Detta sliter sönder Sverige, tror jag.

Björn Söder kanske kan slingra sig ur frÃ¥gorna genom att hänvisa till filosofiska resonemang, makroperspektiv och andra ord han snappat upp frÃ¥n den intellektuella sfären. Men det han säger är lika mycket “Välkommen till Sverige” som de som skriker det efter invandrare pÃ¥ gatan. Och han vet vad effekten blir, pÃ¥ internet, pÃ¥ gator, pÃ¥ arbetsplatser bland fotfolket i kängor. Det blir hat, hot och fientlighet. Det blir folk som blir fulla och skriker hora och babbe och “Det här är inte ditt land” och hotar svenskar med invandrarbakgrund. Det blir rädsla. Det blir ondska. Det blir vÃ¥ld.

Det kommer män med lasersikten, det kommer nazister och extremister. Det blir slagsmål och bråk. Han vet det och han fortsätter. Någon bränner ner ett läger för tiggare. Han skyller ifrån sig och fortsätter. Någon stjäl iPad och anklagar en hemlös. Han tar avstånd och myser inuti, för utan konflikt mellan olika grupper har han inget partiprogram, inget existensberättigande som politiker.

Bråk med vänstern gav SD det strålkastarljus de behövde för att synas i medierna på 90-talet. Om nu de som SD rensat ut för att framstå som rumsrena tågar med andra nazister och slåss och lever jävel så är det det bästa som kan hända, tycker han. Det visar att de konflikter han lever av existerar, men i jämförelse med nazisterna verkar hans parti plötsligt seriösa och resonabla.

Han och hans parti berättar en historia om Sverige som handlar om att landet är på väg att förfalla, att slitas sönder och endast hans parti har svaret. De älskar att tala med stridsmetaforer, de talar om kamp, om strid, om anfall och om fiender.

De håller sig inom ramarna för vad som är lagligt och som går att säga. Men de är noga med vart de riktar udden. De vet att deras följare kommer att gå mycket längre.

På frukten känner man trädet. På lärljungarna känner man ledarna.

När hörde du Björn Söder tala om medmänsklighet? När hörde du SD tala om solidaritet, kärlek till svaga grupper, omsorg om minoriteter, om vikten av att skapa ett samhälle där alla får plats och trygghet att kunna växa utanför alla ramar och bli den hon är innerst inne?

Det gör han inte. Han vill inte att människor ska bryta mönster och gränser. Han vill pressa sin trånga svenska pepparkaksform över alla gummor och gubbar och om det sticker ut något utanför den formen måste den personen kapa den delen av sig själv. Det är denna amputation han kallar assimilering. Alternativet är att kastas ut ur landet.

Det sorgligaste är att jag sällan hör någon politiker prata om vikten av att skapa ett samhälle där alla får plats. I alla fall inte konkret, med bilder av hur det ska se ut och förslag på hur det ska gå till? Det händer förvisso, men oftare talar de om budget och vem som gjort fel. De andra partierna har också ett ansvar för att SD nu går som tåget. De har inte lyckats formulera en vision av Sverige om 25 år. De har inte ens formulerat en historia om dagens Sverige som människor känner igen sig i. De strider om makten som rövare sliter i ett stycke guld och de ser inte hur det rinner som sand mellan deras fingrar.

Jag är bekymrad.

Det finns så mycket oro, rädsla och hat i Sverige. SD lever av detta. Men det finns också massor av kärlek och medmänsklighet. Så mycket vilja att hjälpa. Jag önskar att mig en politiker som får dessa krafter i rörelse.

Skrivet Thursday, December 18th, 2014 klockan 6:19 pm och handlar om allt möjligt. Du kan följa svar på inlägget via RSS 2.0. Du kan svara, eller lämna en trackback till din egen sida.

Skriv med kärlek