Överst  |  Aktuellt  |  Fakta  |  Böcker/Texter  |  Länkar  |  Beställ
« »
Vad döljs i myllan?

Publicerat i Skånska Dagbladet, klicka på bilderna för att läsa fler skåneresor.

Först missar vi hela samhället. En järnvägsvall är allt jag ser. Plötsligt passerar vi en skylt och sen är vi ute igen. Vi kör tillbaka, stannar och tittar på kartan.

– Jo, här är det, säger jag. Emmaljunga är här vid macken.

Det är den vanliga visan. Vi har kört för länge och blivit gråtfärdiga av hunger. Sam påminner om alla trevliga restauranger i Vittsjö som vi just passerade. Men det var hit vi skulle. Så nu äter vi här. På macken i Emmaljunga.

Potatissallad med lunnamelle till mig och potatissallad bara till Sam. Vi sätter oss vid ett litet glasbord. Det luktar gummi och smörjolja. Ett gammalt nummer av bil och verkstad ligger framme.

Utanför landets enda barnvagnsfabrik hänger en skylt med en mamma som gått ner alla sina graviditetskilon.

Det är i Emmaljunga de gör myllan som jag köper i vita påsar. (Ibland köper jag påsar som det står plantejord på och jag trodde länge att det stod planetjord.) Därför tyckte jag det verkade vara ett bra ställe att gräva i den skånska myllan.

Problemet är att vi inte får komma in på fabriken. Jag har ringt och frågat men nej, de vill inte ha några reportrar som skriver om deras anläggning i tidningen.

Som journalist blir jag genast nyfiken. Vad döljer de? Vad blandar de ner i sin mylla? Som författare skenar fantasin iväg. Tänk om de använder jorden för att få människor att försvinna. Tänk om de skånska trädgårdsodlarna gödslar sina perenner med förmultnade gängmedlemmar! Var så goda alla deckarförfattare, där har ni ett frö som borde kunna kultiveras och ge god avkastning.

Eller så är de bara skygga.

Vi stannar pÃ¥ vägen och fotograferar anläggningen pÃ¥ avstÃ¥nd. En frontlastare – gul – Ã¥ker omkring. En hög med mylla tornar upp sig. NÃ¥gon svetsar pÃ¥ en lastbil. Det är ungefär allt. Jag ser min myllatext rinna ut i sand.

Tack o lov finns telefon.

Jag ringer Per-Göran Andersson, försöksledare på Hushållningssällskapet Malmöhus för att fråga vad som döljs i den skånska myllan. Det visar sig att det varierar beroende på var i Skåne man gräver. Bland annat får jag veta att landets allra bördigaste jordar råkar ligga just där jag bor och att om jag tycker att min jord är tung så skulle jag prova att gräva utanför Ängelholm. Där är det tydligen riktigt styvt. Men i till exempel Mellanskåne skiftar jordarna mycket. Där kan de vara väldigt stenrika. Sen finns det sandjordar.

Men vad är mylla?

– Myllan är det översta jordlagret på cirka 30 centimeter som är bearbetat av människan. Den innehåller humus, vilket i grund och botten är kol, och olika fraktioner av jord av olika storlekar och med olika biologisk bakgrund. Från lera till sten.

Vad skiljer den från jord?

– Mylla är jord, men jord är ett större begrepp. Med mylla menas den bearbetade delen. Det som också kallas matjord.

Vad innehåller den?

– Framförallt syre. Är där ingen luft kan man inte odla. Sen är där vatten. Och en massa mineraler, kväve, fosfor och kol och massor av micronäringsämnen.Jag läste om en skala över bördighet mellan ett och tio. Men sen fanns det visst 10 + också.

Vad är det?

– Först hade man en bördighetsskala mellan 1 och 10, säger Per-Göran Andersson. Men sen kom de till Skåne och då fick de lägga till 10 +.

Den skånska myllan. Bättre än bäst, liksom. Det känns som om jag stött på den inställningen förut sedan jag flyttade söder ut.

– I sina bästa stunder är skåningar väldigt stolta över sitt jordbruk, men de kan upplevas lite självfixerad vid det.

Så beskriver Anders Ericsson skåningars uppfattning om sin mylla. Ericsson är försöksledare vid Hushållningssällskapet i Västerås. Han använder inte den tiogradiga skalan. Han tror att det mest är skåningar som gör det. Däremot kan han tydligt säga vad som gör den skånska myllan så attraktiv.

– Den stora skillnaden är den baltiska moränleran som finns på sina håll där. Det är en mycket trevlig matord att jobba med.

I grunden är den inte mera näringsrik än andra jordar, menar Ericsson. Det är istället de fysiska egenskaperna som är så fina.

– Den är relativt lättbearbetad och håller vatten samtidigt som den inte blir vattenmättad som en sjöbottenlera.

Det betyder att jorden håller sig precis lagom blöt för att rötterna ska kunna växa sig stora. Dessutom har jorden visat sig ha en bra förmåga att ta till sig gödsel. Däremot tycker Ericsson att ordet mylla känns ålderdomligt. I alla fall som substantiv. Han använder det däremot som verb.

– Som i att mylla ner utsäde till exempel.

Så är det med den saken. Men vad som ligger i de olika säckarna bakom järnvägen får jag inte veta.

Just då får vi syn på två skyltar. På den ena står det Torvmuseum. På den andra Hockeydammen. Där svänger vi in. Rakt in i skogen. Koltrastarna flyger hit och dit. Sam ropar att han ser blåbär.

 

Med hjälp av linbanor fraktades torven snabbt från mossen. En av dessa pjäser finns bevarad och utgör Emmaljunga torvmuseum.

Jag stannar vid torvmuseet. En installation i rost. För över hundra år sen var detta en fantastisk uppfinning som revolutionerade torvbrytningen och hjälpte till att trygga landets energiförsörjning. Här finns också skyltar som talar om torvbrytningen. Här låg Torvskolans torvmosse. Nu är det bara skog.

Sam plockar blåbär. Det kan bli en paj. Jag letar efter hockeydammen. Det kan bli en artikel.

Hockeydammen är en rink i skogen. Mycket lång och smal och full av vatten. Sargerna har ruttnat, vattenväxter har slagit rot i mittzon. I tallarna hänger gamla strålkastare. Två målställningar rostar i myllan. En rulle tejp för ömma leder gömmer sig i blåbärsriset.

 

Jag vet inte när det senast spelades hockey här, men rinken ser ut att vara av det smala, transatlantiska formatet.

Jag står och tittar på ingenting speciellt medan Sam repar blåbär. Det är mycket tyst och mycket stilla. Ljuden från landsvägen dämpas av träden. Det doftar jord.

Sammanfattning Emmaljunga

Typ av plats: litet samhälle längs väg 117 i Hässleholms kommun

Yta: 84 haKommunfågel: Knipa (Bucephala clangula) Skogens and. (Hässleholms kommun.)

Befolkning: cirka 280 personer

Vattenhål: Emmaljungastoppet på macken. Pucko finnes.

Storstadsfördomar: “Jag har varit där pÃ¥ indiepopfestival tror jag.”, “Emmaljunga? Nej, jag kan ingenting om SmÃ¥land förutom Halmstad och Karlskrona”, “Visst är de dyrast, men jag unnar faktiskt mitt barn det bästa.”

Bäst: blåbärstillgången

Sämst: nattlivet, långtradartrafiken

Vackrast: stillheten över idrottsplatsen

Övrigt: Europas äldsta kvarvarande barnvagnstillverkare Emmaljunga har en jättefabrik här.

Skrivet Friday, September 17th, 2010 klockan 8:49 am och handlar om skrivande. Du kan följa svar på inlägget via RSS 2.0. Du kan svara, eller lämna en trackback till din egen sida.

Skriv med kärlek