Överst  |  Aktuellt  |  Fakta  |  Böcker/Texter  |  Länkar  |  Beställ
« »
Tuppar. Slakt och fördelningspolitik.
Marilyn i sin ruggiga outfit inspirerad av multna löv.

Marilyn, vår snyggaste höna, har en riktigt dålig fjäderdag idag. I vanliga fall har hon en skimrande vacker fjäderdräkt. Nu ser hon ut som en rishög. Hon har börjat rugga. De ser ut så då. Det går över.

Igår slaktade vi de tre sista tupparna. I november tog vi de två som föddes första maj. Sen kom ju grannen Kent med fyra höns för några veckor sedan. Tyvärr började två av hans hönor att gala och att sätta på de andra hönorna så igår fick det bli slut. Dessutom hade vi en kvar från i somras.
Katten var ivrig. Han snodde runt och uppe på huggkubben och utgjorde en fara för sig själv. Sen föll det första tupphuvudet och då tog han det och stack.

Efter en timme var alla tre nackade, flådda och urtagna och placerade i frysen. Men det är ändå en ganska blodig och grisig historia att slakta tuppar. Om alla som åt kyckling skulle genomgå denna process varje gång de skulle äta fågel hade det blivit betydligt färre kycklingar ätna.

Nu har vi nio hönor och en tupp. Den gamle Karl Gustaf regerar ensam. Han är enastående. Tam och orädd men inte påflugen, aggressiv mot rovdjur men cool med människor. Och han ser efter hönsen. När jag kom med bröd i morse rusade han fram och ropade till de andra hönorna att här fanns det käk. Sen plockade han upp brödbitarna jag kastade och släppte ner framför de hönor som inte själva fick tag på nån.

Man ska inte applicera mänskliga känslor eller överföra mänskliga beteenden mellan höns och människor. Då hamnar man snabbt väldigt snett. Men han är en bra tupp. En riktigt bra tupp.

Karl-Gustaf, denne gigant, plockar upp en bit bröd för att fördela till hungriga hönor.

Skrivet Tuesday, December 11th, 2018 klockan 11:55 am och handlar om allt möjligt. Du kan följa svar på inlägget via RSS 2.0. Du kan svara, eller lämna en trackback till din egen sida.

Skriv med kärlek