Överst  |  Aktuellt  |  Fakta  |  Böcker/Texter  |  Länkar  |  Beställ
« »
Skåneresan – Höör

Tanken var att köpa en ostfralla.  Igenom denna ostfralla skulle jag sedan betrakta Höör.
Det stöp.
Man kan inte se en stad genom en fralla. Man ser bara mat.
Och man kan inte bestämma i förväg vad man ska möta, för allt förändras. Till och med en mellanskånsk småstad.

På Boiertz conditori ligger dagens tidning. Den berättar att skolmaten i Höör är köttfärssås och spagetti. Till det serveras ketchup.
Jag ser framför mig min egen skolas sönderkokta pasta och smaklösa köttfärssås och ryser. Längre upp på samma sida berättar man om en brunkålsexplosion. Jäst brunkål som flyger i luften, det känns som en väldigt skånsk olycka. Nästa sida rekommenderar ett recept på kokt torsk med potatis och dillsås. Mat med färg av dimma.
Jag älskar att tänka på mig själv som programledare för programmet Dimmans mat. Halvfabrikatens Bo Hagström. Jesper Aspegren utan solbränna. Men, dels har jag skrivit om det förut, dels stämmer inte.

         Redan när jag ser att Boiertz serverar frukostbuffé för femtio kronor känns den tanken som gårdagens bröd. Hoppsan, tänker jag, det känns modernt. Och när jag tuggar på min ost- och skinkfralla så är det en kvalitetsmacka. Bra bröd med fibrer och alldeles nygjord. En äkta ostfralla ska ju vara vitt bröd fullständigt befriat från näring, med vallmofrön och skorpa som faller ner på tallriken, lite för mycket smör och en gurkskiva som gjort osten blek som en gräsmatta där det stått ett tält en hel sommar.
Jag älskar sådana. Men denna är fräschare.
Höör är sedan en tid en stad med äldre befolkning, och runt mig sitter visserligen nÃ¥gra pensionärer, men mitt emot sitter tvÃ¥ yngre par som samtalar pÃ¥ tyska respektive engelska. Allt fler unga flyttar hit och jag kan känna min lätt nostalgiska “allt är som det alltid varit-känsla” flyga ut genom dörren.
Jag följer efter den flyktande känslan ut på torget där allt ska göras nytt. Den fladdrar över stenläggarna som kämpar i snön, runt den gröna toaletten som tronar på torget som det enda som är färdigt, över skylten som visar hur fint det ska bli när det är klart, förbi Färs & Frosta och ner för Storgatan. Vid Klipphöörnan stannar den upp lagom länge för att jag ska hinna se att vi inte alls är vid ett hörn, och lite längre ner svävar den en stund framför Kebabhouse. Sveriges vanligaste pizza, kebabpizzan, har en hel avdelning här, samtliga med namn som Sverige, Skåne eller Sahlin special. Femtio meter längre nerför gatan, framför Åkessons ost förlorar känslan jag planerat att smeta över Höör sin energi.

         En snabb titt i disken säger mig att här finns folk som vet vad de håller på med. Jag är nämligen ostsnobb och tror mig därför ha sett allt som kan tänkas finnas på Storgatan i Höör. Men så få jag syn på en italiensk opastöriserad blåmögelost som jag aldrig sett tidigare. Anne Åkesson låter mig smaka.
– Känner du den där champinjonsmaken som finns först, säger Anne. Sen kommer resten som en käftsmäll.
Jag älskar människor som talar så om ost.
Käftsmällen knockar mina sista fördomar.
Och för att de inte ska resa sig igen får jag smaka på en bit Brie Royal späckad med Périgordtryffel.
– Vi försöker ha det där extra, extra, extra bra som man vill ha, säger Anne Åkesson.
Det är hon och Jan Åkesson som sen nio år tillbaka erbjuder pecorino, manchego, grottlagrad gruyere och prästost till höörborna.
– Det går hyfsat, säger Jan. Vi har ett stadigt gäng kunder som kommer.
En av kunderna är över 90 år, men fler och fler yngre kommer in och handlar.
– Gruyeren är storsäljare.
Medan gommen fylls av tryffelsmak talar vi om ost, om hur mindre mejerier nu för tiden skickar ost på posten och varför den svenska hantverksmässiga osten som börjat komma på senare år är så sjukt dyr. Anne säger att det beror på alla regler.
– Investeringarna för att öppna ett mejeri i Sverige är enorma.
Längre nerför gatan. I dörren till Gästgiveriet stöter jag ihop med Viktor Agering. Hans förlag, Agerings, har gett ut en bok som heter Mat är kultur som jag faktiskt har läst. Det är lunchdags, men vi dissar Gästis laxpudding och väljer vit fisk med hummersås och potatis på Bykrogen istället.

         Mat är kultur handlar om precis vad den heter: människomaten är inte föda, den är kultur. Vi skulle kunna göra som djuren och äta när och vad vi kan, men det gör vi inte. Vi har regler och ritualer för allt kring maten. Mat är kultur när den skapas, kultur när den tillreds, kultur när den äts. Matkultur. Precis som den vanliga kulturen har fin- och fulkultur finns det fin och ful mat och vad som är vad är under ständig debatt. Laxpudding med skirat smör är för mig ungefär som en romantisk film. Som Broarna i Madison county med Meryl Streep. Jag såg den med behållning men en gång räcker. För mig. Bykrogens lunch fisk är mera som en dagstidning. Stabil, men ingen större upplevelse. Inte som tryffelosten, vars smak tränger igenom potatisen. Den osten var som poesi. Fast sådan poesi som man förstår.
Frågan är vad en ostfralla är? Ett e-mail? Ett sms? Och vilket slags kulturyttring motsvarar en kebabpizza med färsk tomat och bearnaisesauce?
Allt beror på perspektivet. Näringsinnehåll, pris, smak, status, utseende, allt spelar in när vi bedömer mat. Eller som Viktor Agering säger när vi lämnar butiken Eco Green.
– Det man köper är ju lika mycket en fråga om identitet och samvete som om smak.
Vilket väl också gäller det man säljer, tänker jag.

         – Det var först när den här butiken öppnade som Coop här i Höör tog in dessa varor, säger Viktor Agering och pressar en påse ekologiskt mjöl mot sitt bröst.
– Trots att man tjatat i flera år.
Men, nu finns de där. Saker förändras. Även i en liten stad mitt på skånska landsbygden.

Fakta Höör
Typ av plats: tätort.
Befolkning: ca 7500
Areal: 600 ha (motsvarar ca 952 fotbollsplaner.)
KommunfÃ¥gel: mindre hackspett (Dendrocopos minor). Den minsta hackspetten. Liten som en grÃ¥sparv. SÃ¥ här skriver SkÃ¥nes ornitologiska förening: “en trängd, om inte rent av hotad art. Kraven för denna hackspettarnas lilleputt är specifika och föga förenliga med den moderna människans, eller skogsbrukarens, syn pÃ¥ vad som är värdefullt. Sumpskog eller skräpskog kallas dess marker, ofta med ett nÃ¥got föraktligt tonfall. Fukt och död ved – här ska röjas och städas! Och sÃ¥ försvinner den lille hackspetten.
Roligast: Att hitta på nya ordvitsar om Höör.
Vackrast: Här måste jag säga pass. Det är säkert fint i sommar. När de byggt om torget färdigt, eller när snön smält, eller när dimman lättat så man ser något.
Vattenhål: Ett flertal pizzerior har rättigheter. Du ska inte gå torr en eftermiddag i Höör.
Fritidsaktiviteter: Höör ljuder av musik. Här finns jazzklubb, sommaropera och en jättestor musikaffär.
Storstadsfördomar: “Du menar Hörby va?”, “Ännu en av dessa skÃ¥nska hÃ¥lor.”, “Är det inte miljöministerns favoritstad? Jag menar, där skjuter man ju till och med vargarna i djurparken.”
Så fjäskar du med lokalbefolkningen: Säg något uppmuntrande om risbygden eller något nedsättande om Hörby.
Övrigt: Trevlig bokhandel vid torget som fortfarande även säljer böcker.

Skrivet Friday, February 18th, 2011 klockan 8:46 am och handlar om allt möjligt. Du kan följa svar på inlägget via RSS 2.0. Du kan svara, eller lämna en trackback till din egen sida.

One Response to “SkÃ¥neresan – Höör”

  1. Ingrid Says:
    February 22nd, 2011 at 1:10 pm

    Å,så roligt att Skåneresan är tillbaka!
    (Mötet med paret Åkesson och deras ost verkar ha varit särskilt stimulerande.)
    När kommer nästa reportage?

Skriv med kärlek