Överst  |  Aktuellt  |  Fakta  |  Böcker/Texter  |  Länkar  |  Beställ
« »
Murakami

För att rädda vad som möjligen fanns kvar av mitt kulturella kapital efter att ha outat mitt samröre med Dan Brown tog jag i dag upp What I Talk About When I Talk About Running av Haruki Murakami. Det är en författare jag velat läsa länge -ända sen adlibris visade att någon som köpt min bok även köpt hans böcker- men inte haft tid.

Den började lovande och efter tolv sidor hade jag lagt upp en plan för min löpträning som fått sig en knäck av hösten och känt igen mig i flera saker angående skrivande och blivit peppad även där. Jag kände att Murakami är min vän. Om han kommer till Sverige ska jag intervjua honom och vi ska ta en löptur tillsammans. Det kommer han att gilla och vi kommer att bli kompisar för alltid.

Men efter femtio sidor måste jag sluta. Jag orkar inte höra mer om grönsaker och fisk och hans starka kropp. Boken borde heta What I talk about when I talk about myself och hur förträfflig jag är fast min ödmjukhet förbjuder mig att påstå något sånt. Dessutom blir det privat på ett jobbigt vis. Det är inte dåligt, men det är inte för mig. I alla fall inte mer än femtio sidor om dagen. Jag lovar att ge den en ny chans.

Det känns som när vi hade gästföreläsare på Journalisthögskolan: en medelålders man eller kvinna skrev show don´t tell på tavlan och pratade i två timmar om sig själv. Som student lärde man sig inte ett skit men föreläsaren verkade lycklig.

“En gentleman talar aldrig om kvinnor han haft, hur mycket skatt han betalar eller hur han gör för att hÃ¥lla sig vid god hälsa.” (min översättning) SÃ¥ inleder Murakami sin bok och det är mycket begÃ¥vat för resten av boken bevisar precis hur sant det är. “Det är kul att prata om sin träning men det är skittrÃ¥kigt att höra andra prata om sin.” Det är jag som säger sÃ¥. Som ni ser är Murakami mer välformulerad. (Antagligen är jag bara avundsjuk för att han bÃ¥de skriver och springer bättre än jag.)

Nu ska jag läsa Herta Müller (Hör du det, Dan Brown? Herta Müller.)  Sen ska jag ta en av Murakamis romaner. Jag är övertygad om att de är lysande.

Skrivet Thursday, October 29th, 2009 klockan 9:26 pm och handlar om Lästa böcker. Du kan följa svar på inlägget via RSS 2.0. Du kan svara, eller lämna en trackback till din egen sida.

4 Responses to “Murakami”

  1. Peter Says:
    October 29th, 2009 at 10:45 pm

    Eftersom min fru har bott i Tokyo och fullständigt äääälskar allt japanskt i allmänhet och Murakami i synnerhet har jag närt en hälsosam skepsis mot honom (läs Coelho-skepsis).
    Men jag mjukstartade med novellsamlingen After the quake, och den var faktiskt rätt bra.
    Inte så självupptagen som jag trodde.
    Sedan kan man ge sig på Kafka och Norwegian Wood.
    Bra, men inte Auster- och Roth-bra.

    P

  2. admin Says:
    October 31st, 2009 at 9:54 pm

    Tack.
    Austerbra är svÃ¥rt. Och nu sÃ¥g jag att han kommit med en ny igen…

    Men bara att vara i samma kommentar som P A är stort. Jag har Kafka på nattbordet. Efter Herta är det dags.

    Vi kan väl stämma av vart efter?

  3. Peter Says:
    November 4th, 2009 at 5:56 pm

    “I was twelve years old, the first time I walked on water” är fortfarande en svÃ¥rslagen öppningsmening i en bok, även om fortsättningen inte är hans bästa.
    Ja, vad har hänt med honom; plötsligt är det tvÃ¥ böcker om Ã¥ret…
    Snubblade över den nya när jag köpte PO Enqvist och Peter Englunds senaste i måndags.
    Har du kollat in Roths “Indignation”? Knastertorr americana som vanligt.
    Och mer japanskt; har du testat Banana Yashimoto, udda och ball, trots att hon är en hon…

    P

  4. admin Says:
    November 5th, 2009 at 12:52 pm

    Verkligen. Älskar historier där nån upptäcker sina övernaturliga krafter, men som du säger, efter det minns jag inte mycket.

    Ett tag skrev han ingenting och sen kom en ganska halvbra historia om en hund, sen bara rasade det pÃ¥…

    Tackar för tipsen.

Skriv med kärlek