Överst  |  Aktuellt  |  Fakta  |  Böcker/Texter  |  Länkar  |  Beställ
« »
Mindre djur – krönikan jag inte skrev

Imorgon fredag börjar jag skriva krönikor för Borås Tidning. Det var ett tag sen jag hade en krönika att skriva så jag är lite ringrostig. Därför skrev jag några olika innan jag bestämde mig för en. Så, som uppvärmning, kan jag slänga upp en av dem jag inte publicerar i tidningen.
Håll till godo:

Mindre djur

Det såg ut som ett knubbigt riskorn på tumnageln. Men det rörde på sig. Långsamt sträcktes det ut och vred sig. Det var inget riskorn. Det var en mask.
Jag satt i soffan, katten satt i mitt knä och på min tumnagel satt masken. En vit, riskornsformad inälvsmask. Direkt från kattens röv.

Katten har tagit möss och råttor hela sommaren. Och hunden har visat ovanligt stort intresse för kattens bak så jag anade att det var dags för avmaskning igen. Det är en sån där sak som man gärna skjuter upp. Men när katten börjar droppa vita maskar omkring sig är det hög tid.
Jag letade i kylskåpet och hittade en burk Axilur. Tre milliliter skulle vi spruta in i Rossis mun. Min fru höll djuret, jag tog sprutan och grep mig verket an.
En halv minut senare var katten under sängen, tre milliliter Axilur var utspridda över mina nya jeans och min tumme perforerad av en vass klo.
— Imorgon ringer jag veterinären, sa jag. Vi behöver Frontex.
— Frontex är väl EUs antiflyktingmilitär? sa min fru.
— Kanske. Jag menar det där medlet som man droppar i nacken.
Men hur ska jag kunna äta nån form av spagetti eller ris efter ett ha sett det där?

Vi bor på en åker utanför Trelleborg. Många som hör talas om det får något romantiskt i blicken. Men när man talar om att bo på landet så pratar man inte om allt äckligt som finns här.
Visst är det mysigt med höns och äggen är så goda att jag inte längre ids äta köpeägg. Men man pratar sällan om kvalster, hönsloppor eller att skyffla hönsskit. Inte heller om att gå ut var kväll och klättra upp i en gran för att plocka ner de två yngsta fåglarna. De som kläcktes i somras och inte vågar sova inne i hönshuset med resten av flocken.Och nu har vår lilla flock fått kalkfot. (Bildgoogla inte det!) Det är ett kvalster. Vi har provat med att doppa fötterna i såpvatten och sedan smörja in dem med vaselin. Men att gå ut i mörkret när hönsen somnat för att lyfta ut dem en och en och smörja är inte så jäkla kul.
Kent, en granne, påstod att han doppar hönsens fötter i dieselolja.
— Då dör kvalstren! Det går bra med spillolja också. Eller bensin.
Vi har valt att avvakta med den behandlingen.
Att doppa hönsfötter i spillolja är typiskt en sån där sak som man inte pratar om när man pratar om att flytta ut på landet.

Många tänker att landet är fullt av husdjur. Och visst finns det både ko, får och häst här. Men framförallt finns det massor av små djur. Och spindlar. Jag bär ut ett gäng ur huset varje dag.
Visst finns det hundar, men ännu fler fästingar och bandmaskar. Och möss, som katten tar.
Men när man pratar om hur duktig jägare katten är så tänker man inte på hur han lämnar en halväten råtta på köksgolvet. Eller på vad den där råttan hade i sig. Inte förrän man får det på tummen.

Skrivet Wednesday, November 14th, 2018 klockan 4:48 pm och handlar om allt möjligt. Du kan följa svar på inlägget via RSS 2.0. Du kan svara, eller lämna en trackback till din egen sida.

Skriv med kärlek