Överst  |  Aktuellt  |  Fakta  |  Böcker/Texter  |  Länkar  |  Beställ
« »
Klyftan syns bättre härifrån – en krönika som gick överstyr

Ville skriva om den urbana normen men någonstans tappade jag greppet. Istället för 2800 tecken blev det över 8000. Istället för en vinkel blev det tre,  fyra stycken. Eller ingen.

Lokalerna till gamla Konsum i Skurup har stått tomma i flera år.
Någon borde hyra dem. Det är bra lokaler. Kanske kunde en myndighet flytta in där?
Den förra regeringen beslutade att flytta sju statliga myndigheter ut från Stockholm och in i landet. Eller som Stockholmsmedierna skrev: Bort från Stockholm och UT i landet. Det blev ramaskri på berörda myndigheter och stockholmsbaserade tidningstyckare.
De påstår att det är en fråga om kompetens, om utbildningsnivå. Som om människor vore smartare eller mer kompetenta att utföra ett arbete beroende på vilket postnummer de flyttar till. Ett argument så dumt att det inte förtjänar att bemötas.
Visst finns det fler människor med högre utbildning i Stockholm. Men det finns inget som säger att alla högutbildade måste vilja bo i en storstad. Och såklart är det tungt för de individer som kanske måste flytta eller byta bort ett jobb de trivs med.
Problemet är att det händer hela tiden, fast i motsatt riktning. Sedan många år pågår ett dränage av människor, kompetens och resurser: Bort från landet, till Stockholm. En tyst tragedi för landet men som huvudstaden profiterar på och som dess invånare verkar ha tro är en naturlag.
— Skyll er själva som inte är födda i Stockholm, liksom.
Det är ingen naturlag.
Människor med hög kompetens tvingas flytta från sina hus inne i landet bort till små lägenheter i Stockholm för att få ett arbete som passar deras utbildning.
Därför borde så många myndigheter som möjligt flyttas tillbaka till folket. De flesta samtal sker idag via sladd och skärm. Behövs ett möte kan folk åka tåg. Om samtliga myndigheter låg spridda i landet skulle järnvägen garanterat vara bättre utbyggd.

Inte bara statliga jobb för högutbildade borde flytta till mindre orter. Varför inte också företag? Den privata sektorn har också lämnat landsbygden. Köpt upp varandra, tagit med sin pengarna och personalen och flyttat huvudkontoren till Stockholm. Därifrån sedan lagt ner lokala avdelningar och lämnat efter sig arbetslösa och svikna människor med känslor av förlust. Och en ilska. Ilska mot de som snodde det de hade. Och mot de som fick det.

Medier är viktiga maktcentra som borde finnas över hela landet, inte bara innanför Stockholms tullar.
Lek med tanken att Dagens Nyheter flyttar redaktionen till Skurup.
En hyra i gamla Konsum skulle inte kosta många kronor per kvadratmeter.
Lönerna skulle inte behöva vara lika höga heller. Idag är genomsnittslönen för en journalist på DN 48 000:- Chefer och redaktörer tjänar troligen betydligt mer. Skulle DN ha sitt huvudkontor i Skurup skulle deras anställda kunna bo flott för en bråkdel av priset och lönerna skulle kunna anpassas till nivån här på landet. Och så skulle de kunna anställa fler journalister.
Det ligger en bra folkhögskoleutbildning för journalister i Skurup. Kompetensen finns. Sturups flygplats ligger en kvart bort och en timme bort ligger Kastrup. Tåget går runt hörnet.
Varför skulle man inte kunna bevaka landet från Skurup? Av vilket skäl är det enklare att se Sverige från en datorskärm i Stockholm? De reportrar som bevakar riksdag och regering kan ju vara kvar i ett litet lokalkontor i Stockholm eller arbeta hemifrån. Resten kan resa dit när det är premiär på någon viktig teaterpjäs.
— Men då skulle ju vi på DN tvingas flytta!
— Ja, exakt som hundratusentals svenskar tvingats göra.
— Men om vi ska skriva om Stockholm måste vi ju åka dit?
— Ja. Ungefär som ni gör när ni ska skriva om någonting utanför Stockholm.
— Men det är ju i Stockholm som alla som är med i medier bor och jobbar! Folk som inte bor i Stockholm är inte lika intressanta.
— Varför inte?
— För att vi inte skriver om dem.
Det är det som är problemet. Den urbana normen. Den som gör alla som inte bor i stan till avvikande. De som lever i den vill inte tro på den. Vi som inte tillhör den har vetat om den länge.
Såklart skulle DN hellre stänga butiken än att flytta till Skurup. Det finns, bokstavligen, inte på kartan. Skurup är inte ens en vit fläck, det ligger utanför pappret.

Exemplet med DN kunde lika gärna varit något annat så kallat riksmedia.
Ibland serveras jag reportage från ”landet”. Då är det en reporter från Stockholm som åkt tåg i några timmar och pratat med vanligt folk. Jag har själv arbetat där och gjort sådana reportage och fått beröm för dem. Men jag har även arbetat på lokala redaktioner. Från Sundsvall hade jag kunnat göra massor av reportage med människor som berättar hur det är när jobb försvinner och pengarna rinner söderut. Men då arbetade jag lokalt. Redaktionerna i Stockholm vill inte ha den lokala vinkeln, de vill att en reporter från Stockholm ska göra de jobben. (Om de alls ska göras.) Då får de det rätta perspektivet. Storstadsperspektivet. Det som passar in i den urbana normen. Det blir nämligen lite läskigt om avsändaren kommer någon annan stans ifrån än från hemmaredaktionen. Då kan man inte riktigt lita på att det blir så som de vill ha det. De där filtret, den där distansen, måste finnas så att alla lyssnare förstår att hur bra och starka reportage vi än sänder så talar vi om ett särintresse. Ett nedslag. Det kan vara Skurup, Ånge eller Gäddede. Gaza, Sao Paolo eller Beijing. Det är rapporter från landet långt borta.
Medier ska granska och spegla. Det handlar om seende. Att bli sedd är viktigt. De utanför kartan syns inte. Blir inte sedda.
Men det bor folk utanför tunnelbanekartan.
Världen ser olika ut beroende på var du står när du tittar på den. Och om du vill veta något om klyftan mellan stad och land så är det till landet du ska åka. Den syns bättre härifrån.

Jag såg på facebook i morse att någon klagade på att julgranen på Stureplan var ful och klen. Det säger väl en del om den stan. När Stockholmarna susar omkring på sina app-styrda elektriska sparkcyklar och handlar julklappar vill de se en snygg julgran. Inte en riktig naturlig gran utan en som ser ut som på tv. Kom ut och hugg en då, säger jag. Kör din elektriska sparkcykel tills batterierna tar slut, och se hur ett träd faktiskt ser ut.

Själva har vi precis fått bredband här i byn. Inte alla men några av oss. Det byggs ut så sakteliga. Under flera år har företaget IP_Only hållit på via ett stort antal underentreprenörer. IP_Only har fått mycket kritik för sin långsamma utbyggnad, sina avtal och sin obefintliga kundservice. Deras facebooksida är ett kokande inferno av arga och besvikna landsortsbor.
Vi betalar alltså dyrt för fiber så här femton år efter att folk i stan fick det. Tidigare hade vi mobilt bredband eller koppartråd. Vi betalade alltså mer för sämre service. Ungefär som med mycket annat.
— Skyll er själva som inte bor i stan, liksom.
Det är vad folk tänker när de hör oss påpeka orättvisan i att vi betalar mer och får mindre för saker som folk tar för givna i stan. Och jag vet. Jag har valt det, men det förtjänar att påpekas.
— En lägenhet i Stockholm är ju skitdyr, du kan ju bo i ett stort hus för priset av en trea i Hässelby.
Ja, men det där bostadsracet som pågår i storstadsregionerna är inte tecken på en sund ekonomi utan på en dålig bostadspolitik och ett lågt ränteläge. Det är riskabelt men det gynnar dem på insidan. Också det ökar klyftan.

Systemet vi har nu är resultatet av medvetna val som människor som haft makt att fatta besluten har gjort. Och gör.
För att behålla sin makt.
Centralisering och maktkoncentration är system de bevakar eftersom det gynnar dem. Sen kallar de folk utanför stan för obildade och dumma som pratar lustigt och röstar fel.
Men felet många gör är att blanda ihop utbildning och intelligens. Folk på landet är inte dumma i huvudet. Tro inte att de inte ser vad som händer.
Det behövs ingen akademisk examen för att förstå när man blir blåst.

Jag vet att det finns skäl till att det blivit som det blivit. Samhället har inte blivit som det blivit av en slump. Det händer i många andra länder. Men inte i alla. I Norge gör de andra prioriteringar. Där behandlas inte landsbygden som ett källarförråd där man slänger in skit man helst vill glömma.
Och det finns inga skäl till att vi inte kan göra det bättre i framtiden.

Skrivet Thursday, December 6th, 2018 klockan 12:20 pm och handlar om allt möjligt. Du kan följa svar på inlägget via RSS 2.0. Du kan svara, eller lämna en trackback till din egen sida.

Skriv med kärlek