Överst  |  Aktuellt  |  Fakta  |  Böcker/Texter  |  Länkar  |  Beställ
« »
Den förlorade symbolen

Har just läst Den förlorade symbolen av Dan Brown och de känns som om jag ätit ett kilo smÃ¥godis alldeles för fort men det gÃ¥r inte ignorera nÃ¥got som trollbinder en hel värld som Dan Brown. Vad kan man säga om romanen? Ja, för det första att jag inte hittade mer än fem korrekturfel, vilket är en eloge till de stressade översättarna och redaktörerna. Den är avsevärt mycket bättre än den undermÃ¥liga Änglar och Demoner som jag djupt Ã¥ngrar att jag läst, och säga vad man vill: jag läste ut alla 300 000 miljoner sidorna pÃ¥ ett kick, vilket var vad jag kände för att göra. NÃ¥got drog mig igenom de där sidorna med sina lÃ¥nga uppräkningar av gammalt trams och skänkte mig en känsla av att jag var ganska smart och förstod lite mer än de flesta som läser boken säkert förstÃ¥r och det är bara att lyfta pÃ¥ hatten för Mr Brown för det är det som är hans grej. Han är bra pÃ¥ sin grej. SÃ¥ bra att man läser vidare trots att det finns en hel del luckor och blindspÃ¥r i ploten. Att slutet är ett svÃ¥rbegripligt antiklimax till en fond som hämtad ut Vakttornet bidrar tyvärr till känslan av lätt illamÃ¥ende och “jag borde inte ha …” som drabbat mig nu.

Så. Skulle jag ha varit nöjd med boken om jag var Dan Brown? Nja. Den är inte lika tät som Da Vincikoden. Om ett år eller två skulle jag önska att jag strukit hundra sidor. Det lätta missnöjet hade jag i så fall kunnat skölja bort med en låda Dom Perignon och en månad på ett lyxhotell i Karibien.

Skrivet Wednesday, October 28th, 2009 klockan 4:30 pm och handlar om Lästa böcker. Du kan följa svar på inlägget via RSS 2.0. Du kan svara, eller lämna en trackback till din egen sida.

Skriv med kärlek