 |
 |
|
|
 |
 |
|
|
|
|
|
|
|
Någon rekommenderade Daniell Woodrell. En amerikansk författare som skriver i en stil han själv kallar “country noir”. Vill man roa sig med fyndiga etiketter skulle man kanske kalla stilen för Mescaline chic, low life lit, white trash-prosa eller vad som helst eftersom etiketter alltid döljer lika mycket som de berättar och bara är roliga för den som hittar på dem men aldrig för den som få dem på sig.
Tycker jag.
Låt mig säga en sak: jag vet att jag borde läst dessa för LÄNGE SEN! Dock är jag inte sist i världen med att läsa Woodrell. Bara nästan. Jag har läst annat. Så är det bara. Tack o lov är bra böcker inte färskvara. Det är bara bokhandlarna som tror det.
Tomato Red, Give Us a Kiss & The Death of Sweet Mister (Gryningen kommer aldrig åter, svensk titel.) är de tre titlarna jag just plöjt. De är fulla av människor från den amerikanska landsbygdens eller småstäders bottenskikt. Männen försörjer sig på brott eller på att fånga brottslingar. Kvinnorna försörjs av sina män och betalar tillbaka med sex och undergivenhet. Bilar, vapen, öl, droger, sex, våld, död, brott och pengar utgör alltid både problemen och lösningarna.
Böckerna är berättade i jag form av en ung man. Språket är rappt och slängigt och späckat med slang. Det finns humor, men den är svart och inåtvänd. Det finns en distans som är lättsam men som inte är helt oproblematisk för upplevelsen. Berättarrösten i Tomato Red och Give Us a Kiss påminner mig på ett avlägset vis om Nick Hornbys cyniska och genomskådande berättare i nästan alla hans böcker. Fast i dessa är perspektivet det omvända: här är det ingen som är rädd att falla. Alla är redan på botten. Referenserna och stilmarkörerna är inte samtida utan kretsar kring de eviga värdena: Elvis, Johnny Cash, Chevrolet etc.
Men det finns värme i porträtten och människorna är beskrivna med kärlek och alla har en egen stolthet. Det är därför man fortsätter läsa.
The Death of Sweet Mister är lite annorlunda. Den är mera ondare och tajtare. Man kommer närmare berättarrösten som är ett barn på väg att bli vuxen. När man väl förstår vad som händer är det redan försent. Här finns ingen skyddande distans. Det är en oerhört svart bok. Läs den. Den är inte lång.
Skulle jag va nöjd om jag skrivit dessa böcker? Ja, speciellt med The Death of Sweet Mister, även om jag nog hade haft roligare under arbetet med de andra två.
Skrivet Thursday, February 4th, 2010 klockan 10:26 am och handlar om Lästa böcker. Du kan följa svar på inlägget via RSS 2.0. Du kan svara, eller lämna en trackback till din egen sida.
