Överst  |  Aktuellt  |  Fakta  |  Böcker/Texter  |  Länkar  |  Beställ
« »
Eurotrash -kolumn i Sundsvalls tidning

I veckan passerade jag Eurostop i Halmstad. Eurostop är en kedja med rastplatser med affärer och hotell. I resten av Europa heter den Truckstop, men i Sverige fick den namnet Eurostop. Det skulle bli en stor kedja på 90-talet men folk var inte så intresserade.
Vem är förvånad?
Att sätta prefixet euro- på ett projekt är att ge det en usel start.
För människor i tredje världen är Europa fortfarande en dröm, men för resten av världen, inklusive europeerna själva, är euro ett ord man håller sig undan ifrån.
Den ekonomiska eurokrisen är ett faktum. Att man undvek en grekisk kollaps förändrar inte det. Arbetslösheten är rekordhög och den ansedda tidningen The Economist skrev häromdagen att Euroländerna går med ögonen öppna rakt in i en ekonomisk depression.
Det är som om så fort man sätter ordet Euro framför ett annat ord blir resultatet sunkigt och billigt.
Ta märket Euroshopper. Ica tog in det som ett lågprismärke och plötsligt kändes det som om ens trevliga matbutik förflyttats till Östtyskland -82.
Företag med ordet euro i namnet känns som bluff. Att försöka få kontakt med dem innebär förmodligen att man måste ringa ett callcenter bemannat av Ukrainska kvinnor snabbutbildade i svenska som svarar i telefon mellan 8 och 8.30 och du kommer aldrig att få tala med den som faktiskt bestämmer för han sitter på Malta och talar inte med nån.
Värst är ändå Eurofighter. Ett stridsflygplan. Att det alls kan lyfta är en gåta. Vid OS i London kommer luften att bevakas av Eurofighterplan kunde man läsa nyligen. Mysigt.
Jag hatar stridsflygplan. Men mest hatar jag Eurofighter. Hur det än är så tillhör jag Europa. Genom att kalla planet Eurofighter gör stridspittarna mig delaktig mot min vilja.
Ordet vill euro signalera modernitet och framsteg, glasade fasader, blanka stengolv och leende makthavare. Men bakom fasaderna växer mossan över stengolven. Ingen ler. Eurofighter dödar lika smutsigt som alla andra plan.
I sommar är det också EM i fotboll. Det heter Euro 2012. Det går inte ens att uttala. Ska man säga e-u-ro, ero, juro, eller som tyskarna: ojrå? Ojråballmeisterschaft.
Riktigt eurotrashigt blir det när tysktalande använder det engelska uttalet. ”Wir speilen joråball. Wir haben joråfun im joråland!”
Hade de kallat EM för Europamästerskapen i fotboll hade det haft en större chans att bli en succé. Euro 2012 låter som en valuta folk redan börjat växla in mot koppartråd.
Och snart är det Eurovisionsschlagerfestivalen. Eller Eurovision, som folk säger.
I love Europe, någon?
Nej, jag tror inte det.

Skrivet Friday, May 18th, 2012 klockan 9:14 am och handlar om allt möjligt. Du kan följa svar på inlägget via RSS 2.0. Du kan svara, eller lämna en trackback till din egen sida.

Skriv med kärlek