 |
 |
|
|
 |
 |
|
|
|
|
|
|
|
I helgen var det bokmässa i Göteborg. Jag var där med Nero förlag och min senaste roman Pengar & sex. (Köp den här!)
Det blev många bra möten och samtal och jag vill tacka alla som stannade till och pratade. I de samtalen insåg jag att den enda roman jag läst som på allvar försöker kommentera den ekonomiska krisen 2008 – ? är min egen. Det kan antingen bero på att jag läser gammal skåpmat eller på att författarsverige inte bryr sig om frågan.
Likaså är Pengar & sex den enda roman, ja, den enda konstnärliga gestaltning, jag sett som diskuterar eller ens kommenterar att Sverige blivit ett land av spelare med en spelmarknad som är helt fri, helt utan kontroll och mycket aggressiv. För så är det.
Kanske är det för att jag är journalist i botten som jag vill ha fingret i luften, medan riktiga författare lever utanför tiden, men jag tror inte det. Jag tror att dessa frågor anses för “låga” för kulturarbetare. Det ger ingen kulturell cred att placera en roman i spelmiljö. Dels för att det tillhör sportvärlden som är kulturvärldens svurna fiende, dels för att det nya spelandet är en i huvudsak manlig värld. De som torskar på betting och poker är i första hand unga män och Sverige är ett land där bara en fråga kan vara intressant i taget och just nu är unga mäns problem inte det som är i fokus i debatten. Åtminstone inte unga män i rollen som offer.
Utländska spelbolag tjänar snuskigt mycket pengar. De vräker ut annonser om att Du kan bli en vinnare. Men de enda som vinner på denna marknad är spelbolagen. Det är spelarna som betalar de snuskiga vinsterna. Och spelarna är unga män.
Gör tankeexperimentet att Anders Borg föreslog en skattehöjning på motsvarande belopp och att den skulle rikta sig till en viss grupp, till exempel bilägare, kvinnliga småföretagare, reklambranschen, nyblivna pensionärer, barnfamiljer, ensamstående under 30. Skulle det passera utan debatt? Det vet man inte, och spel är förvisso konsumtion och inte skatt, men i alla fall.
I morse kom nyheten att en femtedel av AP-fonden som förvaltar pensionerna liksom gått upp i rök på två månader. 20 miljoner åt skogen. Pengarna är borta. I radions P1 var Lars Ohly arg. Precis som jag har han valt att inte välja premiepension. Han och jag och många med oss vill inte att våra pensioner ska bli en del av spelekonomin där vi lockas att ta risker för att nå högre avkastning. Vårt aktiva ickeval är enda möjligheten att protestera men på grund av politiska beslut har fonden tagit högre risker och så har det gått som det gått. Hej då pension. Vem får straffet? Ingen.
Mats Hård, huvudperson i Pengar & sex gör något liknande. Han spelar bort pengar som andra sparat ihop, men i romanens värld får han åtminstone betala ett pris.
Skrivet Friday, September 30th, 2011 klockan 8:53 am och handlar om allt möjligt. Du kan följa svar på inlägget via RSS 2.0. Du kan svara, eller lämna en trackback till din egen sida.
